Kropp

Kroppen är viktig för ljudet, precis som på akustiska gitarrer. Den fungerar som deras klanglåda, därför är det viktigt att den har en bra resonans. Lätta träslag, t.ex. mahogny, swamp ash, al eller lind fungerar bra till kroppen. Dessa träslag har bra attack och sustain och ett jämt frekvensregister. De ger ett varmt och fylligt ljud och låter övertonerna komma fram. Tunga träslag, som t.ex. lönn och ask, låter toppigare med mer attack och sustain. En tumregel är; ju tyngre trä, desto svagare basfrekvenser. Instrument byggda av tunga träslag har som regel bra grundton och attack, men inte lika mycket övertoner. Oftast har de också lång sustain och ljudet låter lite komprimerat. Man ska dock inte döma ut hårda träslag helt. Jag har märkt att femsträngade basar ofta tjänar på en kropp av hårt trä. De får en jämnare och tightare ton med en ask- eller lönnkropp. Framför allt B-strängen låter mer fokuserad jämfört med t.ex. en alkropp. Dessa träslag går också bra att använda som en tunn topp, eftersom de då inte påverkar ljudet så mycket. Det gäller att hitta en kombination som ger lagom bas- och mellanregister, samtidig som briljansen och sustainen finns där. Tänk också på vikten redan innan du väljer träslag. Tunga instrument är jobbiga att spela på i längden.

Många exotiska träslag används mest för utseendets skull och visst är de vackra att se på. Tyvärr är många av dem utrotningshotade. Rent ljudmässigt är det ganska svårt att överträffa vanlig al, som är ett relativt billigt träslag. En al- eller lindkropp med en topp av något hårt, vackert trä är en bra kompromiss om man vill ha bra ljud och vackert utseende. Vill man ha ett ljud med snabb attack och briljans bör man välja swamp ash. Vad det gäller de exotiska träslagen är mahogny det vanligaste gitarrträet. Det ger ett mjukt, följsamt ljud med starkt mellanregister. Kombinerat med en lönntopp och humbuckermikar får gitarristerna ett bluesigt ljud som låter kanonbra genom en Marshallstack. Synd att man inte var först med det konceptet…