Justering

Ett instrument som känns svårspelat och trist kan faktiskt bli mycket bättre med en bra set-up. Det betyder att du justerar hals, stall, sadel och mikar för att göra instrumentet så lättspelat och välljudande som möjligt. Det är inte svårt att göra själv, men det tar lite tid. Det som behövs är några få verktyg och lite tålamod. Tänk på att göra det i rätt ordning, annars får du börja om från början igen. Börja med sadeln, sedan relief, stränghöjd, mikar och sist intonering.

När du ska justera sadeln så behöver du en eller flera filar. Det finns speciella sadelfilar, men de är dyra. Leta i en hobbyaffär eller på Clas Ohlson, de brukar ha det mesta. Ska du fila gitarrsadlar bör du skaffa sadelfilar, strängspåren är mycket smalare på gitarrer och de flesta filar är alldeles för grova. För att kontrollera om sadeln är väljusterad, tryck ned strängen på tredje band och titta på avståndet från strängens undersida till toppen på första bandstaven. Avståndet ska vara ungefär lika stort som tjockleken på ett vanligt skrivpapper. Om det är mer än så, gör strängspåret i sadeln djupare med en fil. Om strängen ligger an mot den första bandstaven är spåret för djupt. Då får du antingen köpa en ny sadel eller ta loss den gamla och lägga i en tunn bit trä eller plast under den gamla (fanér eller bankens plånbokskalender), beroende på vilket material du föredrar.

Strängarna bildar en båge när de svänger. För att ge dem lite extra svängrum brukar halsen justeras till en svagt böjd linje, s.k. relief. En del basister vill ha en absolut rak hals, men jag siktar oftast på en relief på c:a 0,5 mm. Håll ner strängen vid första och sista band så får du en rak linje att utgå ifrån. Mät avståndet från strängens undersida till nionde bandstavens ovansida så får du halsens relief. Om avståndet är för stort, dra åt dragstångens justeringsmutter (medurs), om det är för litet (eller om halsen är bakåtböjd), släpp efter (moturs). Små justeringar gör stor verkan, ett kvarts varv är ofta tillräckligt! För att justera dragstången behöver du en insexnyckel eller en skruvmejsel. Vissa basar har en vanlig mutter istället, då behöver du en hylsnyckel för att komma åt den. Musicman har en patenterad lösning, ett hjul med ett antal hål runt om, som går att justera med i stort sett vad som helst som är smalt och starkt nog.

Stränghöjden mäts mellan strängen och den tolfte bandstaven. Alla har olika önskemål, men de flesta brukar vilja ha E-strängen mellan två och tre millimeter över bandstaven och G-strängen något lägre. Höjden justeras med hjälp av stallsadlarnas höjdskruvar. De verktyg som krävs är antingen en liten insexnyckel eller en väldigt liten skruvmejsel.

För att justera mikhöjden, gör så här: Tryck ner de yttre strängarna på sista band och mät avståndet mellan sträng och mik. Halsmiken brukar ligga 3-5 mm under strängarna och stallmiken justeras tills outputen är som man vill ha den. Den ligger ofta lite närmare strängarna än halsmiken. Om bassträngarna har högre output än diskantsträngarna, sänk den sidan av miken någon millimeter. Tänk på att alla mikar är olika. Om du har starka magneter i mikarna kan de orsaka problem med intoneringen om de ligger för nära strängarna. Mikar med hög output bör också de vara längre ifrån strängarna, annars kan preampen få för stark signal med dist som följd. Fender använder en bit skumgummi som mothåll under mikarna. Det är ingen vidare bra lösning, fjädrar fungerar bättre. Så vitt jag vet använder alla tillverkare krysspårsskruvar för att hålla mikarna på plats. På många dyrare instrument är de fästa i en liten metallbussning, men de flesta använder vanlig träskruv

Intoneringen är en viktig del av justeringen. Enkelt uttryckt handlar det om att finstämma instrumentet. Stallsadlarna kan flyttas framåt (närmare halsen) eller bakåt. Detta förändrar strängens svängande längd. En grov sträng är mindre flexibel än en tunn, därför måste den vara lite längre för att stämma rent. Intonering kan du göra själv på följande vis:

1. Stäm upp instrumentet.
2. Jämför tonen från en lös sträng med oktavtonen på 12:e (eller 24:e) band.
3. Om oktaven är för hög, flytta stallsadeln bakåt, om den är för låg, flytta framåt.

Justeringen görs oftast med en skruvmejsel, stjärna eller rak. Vissa tillverkare har en liten låsskruv på stallsadeln, som lossas med en liten insexnyckel.

Om du använder flageoletter för att avgöra tonhöjden kan du dessutom använda 5:e, 7:e och 19:e band som referenspunkter. En flageolett är en ton som skapas när du lägger fingret lite löst på strängen rakt över bandstaven och slår an en ton. Grundtonen dämpas då, eftersom ditt finger hindrar vibrationen. Övertonerna är då de enda som hörs.