Hals

En ofta förbisedd ljudfaktor är halsträet. Även om det inte kan tillskrivas lika stor betydelse som kroppen så påverkar den ljudet, framförallt sustainen. En hals av ett hårt träslag har mindre energiförluster än en som är byggd av ett mjukt träslag. Därmed blir sustainen längre, eftersom energin (tonen) inte går förlorad i halsvibrationer. Man skulle kunna tro att ju hårdare och stummare halsen är, desto bättre, men om halsen är för hård förlorar man en del viktig resonans. Lagom är bäst! Bashalsar brukar jag alltid laminera. Det ger ökad stabilitet och motverkar vridning.

En annan aspekt är vilken typ av halsinfästning som används. Det finns skruvade, limmade och genomgående halsar. Fender använder nästan alltid skruvade halsar, även om något enstaka undantag har gjorts genom åren, Rickenbacker använder genomgående halsar och Gibson limmar sina. Ljudet skiljer sig ganska lite mellan de olika metoderna, men det finns vissa hörbara skillnader; genomgående hals ger oftast bättre sustain, skruvad hals låter lite tightare och limmad hals kombinerar egenskaperna från de andra konstruktionsmetoderna. Vilket som låter bäst är som vanligt en smaksak. Anledningen till att Fender skruvar sina halsar är från början rent ekonomisk, det blir helt enkelt billigare att bygga hals och kropp för sig. Dessutom kan du lätt byta ut halsen om den går sönder eller vrider sig. En fördel med genomgående eller limmad hals är att du slipper hälen på baksidan av halsinfästningen. Många anser att den är i vägen när de spelar höga toner (från femtonde band ungefär). Själv kommer jag sällan längre än tolfte…

Lönn är det vanligaste halsmaterialet och fungerar bra i halsar med lönn-, ek- eller rosewoodgreppbräda. Om Fenderljudet är ditt ideal är det lönn som gäller, med greppbräda av lönn eller rosewood. För ett traditionellt Gibsonljud bör man välja mahogny i kombination med greppbräda av ebenholts eller rosewood. Lönnhalsarna låter oftast bäst med traditionell dragstång. I fem-, sex- eller åttasträngade bashalsar, eller halsar med extra lång mensur använder jag oftast s.k. expanderdragstänger. De fungerar också mycket bra i gitarrhalsar av mahogny. I gitarrhalsar av lönn tycker jag att de blir för stumt, det låter dött.

Både lönn och mahogny ska alltid lackas. De slår sig lätt om de inte skyddas mot fukt och handsvett. Vill du känna obehandlat trä under fingrarna bör du välja en hals av rosewood eller ebenholts. Dessa träslag innehåller så mycket oljor och kåda att de klarar sig utan lack.

Tänk på att halsens vikt påverkar balansen hos instrumentet. Speciellt känsliga är fem-, sex-, och åttasträngade basar, speciellt de med lång mensur, där de extra stämskruvarna långt från kroppen lätt gör basen framtung. Det gör att det blir fysiskt ansträngande att spela på den.